Inverkan av traditionella kinesiska behandlingsmetoder inom universell medicin
av S. S. M. Nanayakkara
Vid tiden för Konfucius (551-479 f.Kr.) frigjordes kinesisk medicin från magins, vidskepelsens och voodoons bojor – ett dynamiskt medicinskt system blev moget. Västerländska historiker tillskriver de grekiska läkarna Dioskorides (129 e.Kr.) och hans motsvarighet Galenos (199 e.Kr.) den första auktoritativa farmakopén, men kinesiska medicinska texter föregår grekernas, romarnas och arabernas med flera århundraden.
Kinesiska medicinska texter fördjupade sig i profylaktisk behandling av infektioner mer än två århundraden innan engelsmannen Edward Jenner upptäckte vaccinering mot smittkoppor på artonhundratalet. Tidiga kinesiska medicinska texter har varit omfattande; de består av källor från växter, mineraler och djur. Cirka 1000 örter ingår i Li-Shizens sammanställning "Pen-tsao kang-mu", den stora farmakopén från 1500-talet. Detta monumentala verk, som består av 52 volymer, har reviderats och tryckts om upprepade gånger. Det anses fortfarande auktoritativt inom kinesisk medicin.
Den tidiga kinesiska kunskapen inom medicinområdet tog sig in i arabvärlden och västvärlden via den traditionsrika och romantiska Sidenvägen – den gyllene vägen till Samarkand och vidare till det mystiska Orienten. Denna spektakulära landväg som sträckte sig nästan fyratusen miles mellan Medelhavet och Fjärran Östern döptes till "Die Seidenstrasse" – Sidenvägen – av den tyske upptäcktsresanden Baron Ferdinand von Richthofen på 1800-talet. Tillverkningen av silke var en hårt bevakad hemlighet hos de tidiga kineserna och den lukrativa handeln med denna högt värderade råvara var deras ensamma monopol. Silke var under tidig tid värt hundrafalt sin vikt i guld; det tömde börserna hos dess förnäma kunder i väst och kungarnas skattkammare. Det transporterades till väst via denna riskfyllda rutt, därav ursprunget till dess namn – Sidenvägen.
Kinesisk medicin nådde sin höjdpunkt efter att Li-Shizen publicerat sin stora farmakopé. Denna översattes senare och användes av koreaner och japaner.
Modern forskning har bekräftat effekten av flera traditionella kinesiska växtbaserade läkemedel som används vid behandling av olika sjukdomar. Artemisinin – ett läkemedel framställt från den kinesiska växten sommarmalört (Artemisia annua) – används nu vid behandling av malaria i stället för kinin, det en gång mirakulösa medlet mot malaria som upptäcktes i barken på ett sydamerikanskt träd för mer än tre århundraden sedan. Det sägs att under den korta konflikten mellan Kina och Vietnam 1979 gav den kinesiska regeringen sina soldater piller baserade på artemisinin som botemedel mot malaria. Det fungerade. Artemisinin testas nu som en möjlig behandling för cancer och leukemi.
Forskare teoretiserar att artemisinin har den potentiella effekten att förstöra cancerceller. Det kan visa sig vara en vinnare i det ändlösa kriget mot mänsklighetens fruktade mördare – cancer.
Den kinesiska malörtsväxt som artemisinin utvinns ur har använts inom kinesisk medicin i över tvåtusen år.
Läkemedlet "Joins", som utvinns ur rötter från tryffelväxter (Tricosanthes) och klematis, traditionella kinesiska medicinalväxter som använts under lång tid, har nyligen upptäckts vara ett effektivt botemedel mot artrit. Kinesiska forskare hävdar att Joins skyddar mänskliga leder och är ett effektivt botemedel mot nedbrytning av ledvävnad hos människor.
Bland de växter som traditionellt använts av kineserna i evigheter och som numera används inom västerländsk medicin finns rabarber, ricinväxt (Ricinus communis), kamfer – ett extrakt från kamferlagerträdet – och indisk hampa (Cannabis sativa), ett potent narkotiskt medel. Chaulmoograolja, utvunnen ur olika indiska träd och växter inhemska i Bangladesh, användes av kineserna för behandling av spetälska från 1300-talet. Dess användning spreds till resten av Asien och via araberna till Mellanöstern.
Ett extrakt från växten Ephedra vulgaris, som återfinns i de torra regionerna i centrala och södra Kina, har använts vid behandling av astma i Kina i över 3000 år. Den nyligen genomförda isoleringen av alkaloiden efedrin från denna växt har bidragit avsevärt till den västerländska behandlingen av hösnuva.
Akupunktur, en behandlingsform unik för det kinesiska medicinska systemet, har praktiserats i Kina i mer än 2000 år, men börjar först nu få acceptans av västerländska medicinska myndigheter som ett legitimt medel för behandling av smärta, illamående, astma och en mängd andra åkommor. Nyligen har amerikanska National Institutes of Health erkänt att akupunktur lindrar några av de plågsamma biverkningarna av kemoterapi – men forskare kan fortfarande inte fastställa orsaken till varför nålarna som används vid akupunktur fungerar som de gör.
Framstegen inom folkhälsotjänsten i Kina, även om de fortfarande är otillräckliga i vissa regioner, har möjliggjorts genom harmoniseringen av traditionell och modern medicin.
Det utgör ett lysande exempel för det traditionella ayurvediska medicinska systemet, som enligt WHO-statistik 65 procent av befolkningen i Sydasien förlitar sig på.
