En 2 000 år gammal teknik kan vara nyckeln till akupunkturens terapeutiska effekt
En ny studie fastställer ett samband mellan nålmanipulation och biomekaniska effekter.
3 januari 2002 — Bethesda, MD — Västerländska medicinska experter har varit inneboende skeptiska till akupunkturens terapeutiska värde vid behandling av smärta och andra medicinska tillstånd. En orsak är att det verkar mycket osannolikt att den enkla handlingen att föra in tunna nålar i vävnad skulle kunna framkalla någon effekt alls, än mindre långtgående och långvariga terapeutiska effekter. Akupunkturnålar är av en tunnare kaliber än även de finaste injektionsnålar (som inte anses vara terapeutiska); akupunktur resulterar sällan i att en enda droppe blod tränger ut.
Vad skeptiker inte är medvetna om är att akupunktur vanligtvis involverar manuell nålmanipulation efter nålstick. Manuell nålmanipulation består av snabb rotering (fram-och-tillbaka eller i en riktning) och/eller pumpning (upp-och-ned-rörelse) av nålen. Manipulationen kan vara kortvarig (några sekunder), långvarig (flera minuter) eller intermittent beroende på den kliniska situationen. Manipulation sker även när elektrisk stimulering används (en relativt ny utveckling i akupunkturens historia).
Traditionellt utförs manipulation för att framkalla den karakteristiska reaktionen på akupunkturnålar som kallas ”de qi”. De qi har en sensorisk komponent, känd som ”nålgrepp”, som uppfattas av patienten som en värk eller tyngdkänsla i området runt nålen, och en samtidigt förekommande biomekanisk komponent som kan uppfattas av akupunktören. Under nålgreppet känns det för akupunktören som om vävnaden griper tag i nålen så att det uppstår ett ökat motstånd mot ytterligare rörelse av den manipulerade nålen. Detta ”ryck” i nålen beskrivs klassiskt som ”likt en fisk som biter i en fiskelina”.
Nålgreppet kan sträcka sig från subtilt till mycket starkt, där ett drag tillbaka i nålen resulterar i en synlig upphöjning av huden. Under akupunkturbehandlingar används nålmanipulation för att framkalla och förstärka de qi, och de qi används som feedback för att bekräfta att rätt mängd nålstimulering har använts.
De qi anses allmänt vara väsentligt för akupunkturens terapeutiska effektivitet. Nålmanipulation, de qi och nålgrepp är därför potentiellt viktiga komponenter i akupunkturens terapeutiska effekt, men mekanismerna bakom de qi och nålgrepp är okända. Som ett första steg mot att förstå den fysiologiska och terapeutiska betydelsen av de qi kvantifierade forskare nålgreppet genom att mäta den kraft som krävs för att dra ut en införd akupunkturnål ur vävnaderna (utdragningskraft).
De ställde också hypotesen att:
Utdragningskraften är större vid två olika typer av nålmanipulation som vanligtvis används inom akupunkturpraktik [dubbelriktad (BI) och enkelriktad (UNI) nålrotation] än vid nålstick utan manipulation (NO). Om detta bevisas vara sant, kommer det att visa att nålmanipulation har mätbara biomekaniska effekter.
Dessa mätbara effekter skulle kunna tyda på att nålmanipulation faktiskt kan spela en viktig roll i akupunkturbehandling, eftersom de qi traditionellt tros vara större vid ”akupunkturpunkter”.
Utdragningskraften är större vid klassiskt definierade akupunkturpunkter än vid akupunkturfria kontrollpunkter.
För att testa dessa hypoteser utfördes ett experiment där friska mänskliga försökspersoner fick olika typer av akupunkturnålmanipulation vid åtta akupunkturpunkter och åtta motsvarande kontrollpunkter.
Författarna till forskningsstudien ”Biomechanical Response to Acupuncture Needling in Humans” är Helene M. Langevin, David L. Churchill, James R. Fox, Gary J. Badger, Brian S. Garra och Martin H. Krag, alla från University of Vermont College of Medicine, Burlington, Vermont. Deras resultat är publicerade i december 2001 års utgåva av Journal of Applied Physiology.
Metod
Friska volontärer i åldrarna 18–55 år inbjöds att delta. Exkluderingskriterier var historik av diabetes, neuromuskulär sjukdom, blödningsrubbning, kollagen vaskulär sjukdom, akut eller kronisk kortikosteroidbehandling samt omfattande ärrbildning eller dermatologiska avvikelser i de testade områdena. Volontärer som tog antiinflammatoriska eller antihistaminmediciner ombads att avbryta användningen tre dagar före testning.
Kvinnliga volontärer exkluderades om de var gravida. Testningen planerades inte under menstruationen för att undvika eventuellt obehag på grund av avbrott i antiinflammatorisk medicinering.
Trettioåtta kvinnor och 22 män genomförde testprotokollet. Medelåldern och kroppsmasseindex för deltagarna var 37,1 ± 10,2 år respektive 26,5 ± 5,3 kg/m2. Det fanns inga signifikanta skillnader avseende dessa försökspersonskarakteristika mellan de grupper av försökspersoner som randomiserades till de tre nålmanipulationstyperna.
Åtta traditionella akupunkturpunktsplatser undersöktes. För varje plats identifierades par av motsvarande akupunkturpunkter på kroppens högra och vänstra sida och markerades med en hudmarkör (16 akupunkturpunkter totalt). Akupunkturpunkter identifierades enligt traditionella metoder. Ungefärlig position bestämdes i förhållande till anatomiska landmärken (t.ex. ben, senor) och proportionella mått (t.ex. en bråkdel av avståndet mellan handleds- och armbågsveck). Palpation, genom att känna efter en lätt fördjupning eller eftergivlighet i vävnaderna, bestämde den exakta positionen för varje akupunkturpunkt. För varje plats valdes sedan höger och vänster sida av kroppen slumpmässigt ut för akupunkturpunkt respektive kontrollpunkt. På den sida som valdes för kontrollpunkt centrerades en skivformad mall över akupunkturpunkten.
Under hela testningen fick försökspersonerna varken veta, se eller höra någon indikation på vilken sida som användes för varje punkt (akupunktur eller kontroll) och vilken nålmanipulationstyp (NO, BI eller UNI) som utfördes. Alla procedurer (införing, manipulation, utdragning och mätning av utdragningskraft) utfördes av ett datorstyrt akupunktur-nålssystem. Detta säkerställde konsekventa experimentella förhållanden och eliminerade många potentiella källor till undersökarbias.
Resultat
Mätningarna av utdragningskraften är den första kvantifieringen av nålgrepp, en biomekanisk aspekt av den karakteristiska de qi-reaktionen som anses allmänt vara väsentlig för akupunkturens terapeutiska effekt. Forskningen fann 167 och 52 procents ökningar i utdragningskraft med UNI respektive BI, jämfört med NO. Nålmanipulation ökade utdragningskraften vid både akupunkturpunkter och kontrollpunkter. Även om en skillnad på 18 procent i genomsnittlig utdragningskraft mellan akupunkturpunkter och kontrollpunkter existerade, var storleken på denna skillnad mycket mindre än den skillnad som orsakades av manipulation av nålen. Sammantaget indikerar dessa resultat att nålgreppet starkt påverkas av nålmanipulation och att denna effekt inte är unik för akupunkturpunkter.
Slutsatser
Nålgrepp har beskrivits i akupunkturläroböcker i över 2 000 år. Denna studie utgör ett första steg mot att fastställa den biologiska och kliniska betydelsen av detta fenomen. För första gången har ett samband demonstrerats mellan akupunkturnålmanipulation och biomekaniska händelser i vävnaden. Dessa biomekaniska händelser är potentiellt förknippade med långvariga cellulära och extracellulära effekter. Att utveckla en förståelse för dessa effekter i framtida studier kan så småningom leda till insikter om akupunkturens terapeutiska mekanismer. På kortare sikt kan dessa samma effekter också ge viktiga biologiska markörer som kan användas i kliniska prövningar av akupunktur.
Källa
December 2001 års utgåva av Journal of Applied Physiology.
