Kina ger begränsat godkännande till västerländsk medicin
humor, fiktivt, första april, författare okänd
Sin Hua, Kinas nyhetsbyrå, 1 april 2001
Vid avslutningen av ett tredagarsmöte som hölls i Folkets stora hall i Peking, 28–30 mars, förklarade en expertpanel bestående av 12 utövare av traditionell kinesisk medicin (TKM): ”Det finns tillräckliga bevis för västerländsk medicins effektivitet för att utöka dess användning inom TKM och uppmuntra till fortsatta studier av dess fysiologi och kliniska värde”. ”I synnerhet”, konstaterade panelens rapport, ”uppvisar västerländsk medicin potential som kompletterande behandling till TKM. Som fristående medicin ligger dess effektivitet dock främst inom områdena akut och katastrofal vård, vilket utgör en relativt liten procentandel av det totala antalet patientbesvär.”
Konsensusrapporten var särskilt kritisk mot biomedicinsk forskningsdesign, eftersom panelen enbart hade baserat sina bedömningar på data från randomiserade kontrollerade studier. Huvudpunkterna i kritiken var:
Biomedicinska studier är utformade för att fastställa genomsnittlig respons på behandling. Detta resultat är av begränsat värde för TKM-utövare som är utbildade i att utforma individualiserade behandlingsprotokoll. Biomedicinska studier testar ett läkemedel i taget. Detta tillvägagångssätt kommer ofrånkomligen att avslöja oönskade biverkningar. TKM eftersträvar däremot kombinationer av örter för att balansera ut enskilda örters negativa effekter.
Sjukdomar som valts ut för studier inom biomedicinsk forskning är alltför ofta oprecisa samlingar av symptom, såsom irritabel tarm (IBS) eller kroniskt trötthetssyndrom. Dessa kategoriseringar klumpar ihop olika tillstånd som lätt kan särskiljas genom TKM-diagnos.
”Det är också vårt intryck”, fortsatte rapporten, ”att västerländsk medicin är baserad på ett trossystem som kraftfullt förstärks av de stora summor pengar som patienter och försäkringsbolag är villiga att betala för behandling.”
”Vi rekommenderar starkt”, avslutade panelen, ”att patienter endast bör behandlas med västerländsk medicin efter remiss från en utövare av TKM”.
Gruppens viktigaste rekommendation är att endast kvalificerade TKM-utövare bör tillåtas praktisera konventionell medicin. Det bör i praktiken inte finnas några ’lekmän’ som läkare. Mot bakgrund av detta råds TKM-utövare att förvärva minst 200 timmars utbildning för att kompetent kunna praktisera konventionell medicin.
