Artikeln nedan skrev jag för ett temanummer av den engelska akupunkturföreningens tidskrift ”Acu”. Temanumret handlade om hur mycket eller hur lite vi som akupunktörer bör dölja ”woo”-aspekten av vår medicin. Woo är ett skällsord uppfunnet av skeptiker till komplementär och alternativ medicin. De använder ordet för att förringa dessa behandlingar. Woo kan översättas som pseudovetenskap, irrationalitet och inte minst vidskepelse.
Ursprungligen skulle min artikel för detta nummer ha handlat om en specifik punkt, men när jag läste om temat för denna utgåva av Acu, bet jag märke i meningen: ”Ska vi dölja den ”woo”-sida av vår medicin eller ska vi omfamna den?.” Denna mening fick mig omedelbart att tänka på Sun Si-Miaos “spök- eller gui-punkter ”.
Ur ett västerländskt medicinskt perspektiv finns det sannolikt inget mer “woo” än just denna kategori av punkter; punkter som kan driva ut spöken ur en besatt kropp. Både konceptet om att sjukdom och störningar i kroppens fysiologi och sinnet kan uppstå när kroppen är besatt av en ond ande, och ännu mer att det finns en uppsättning akupunkturpunkter som kan driva ut dessa andar ur kroppen igen, är ett anatema för ett västerländskt vetenskapligt sinne. Vad är då min egen relation till detta koncept och till dessa punkter? Hur “woo” är jag egentligen?
Egna tolkningar
Ett stort problem som många av oss står inför idag när vi ska förhålla oss till kinesiska texter som är 1500 år gamla är att vi inte bara saknar de språkkunskaper som krävs för att läsa de ursprungliga texterna, utan ännu färre av oss har en inblick i tankegången och de begrepp som var dominerande vid denna tidpunkt i Kina. Det betyder att det finns en brist på information som vi kan basera vår förståelse på.
Denna brist resulterar i att vissa människor har en tendens att själva fylla i hålen, eller binda samman prickarna, med sina egna begrepp och ibland med sin egen önsketänkande. Dessa angreppssätt och tolkningar har inte nödvändigtvis något samband med den verklighet som existerade vid den tidpunkt och på den plats i historien där den ursprungliga idén till användningen av punkterna uppstod. Det finns ibland ett nästan omvänt förhållande; ju mindre det står skrivet om ett ämne, desto fler människor kan projicera sina egna begrepp och värderingar i det. Detta betyder inte att dessa moderna tolkningar per definition är felaktiga, eller att de rekommenderade behandlingsprotokollen inte fungerar i praktiken, utan snarare att vi måste förhålla oss till dessa moderna tolkningar av gamla metoder med en kritisk försiktighet.
Eftersom jag inte levde under Sun Si-Miaos tid vet jag inte exakt vad han eller hans samtida tänkte när de beskrev tillstånd som orsakats av gui eller spöken. Jag vet dock att vissa av de tillstånd som Sun Si-Miao beskriver som en besatthet av gui, modern västerländsk medicin sannolikt skulle diagnostisera som schizofreni eller epilepsi. Vidare skulle västerländsk medicin, som använder en reduktionistisk modell, tillskriva dessa tillstånd personens genetik och fysiska förändringar eller neurokemiska obalanser i personens hjärna. Detta är utan tvekan en giltig förklaring till patologin. Vissa skulle dock kunna hävda att vi ändå skulle kunna vända på vår konceptuella kikare och försöka förstå den moderna världen och dess fysiologiska och patologiska modeller genom de begrepp som kan ha varit utbredda vid tiden för Sun Si-Miaos texter.
De skulle kunna hävda att dessa fysiska och biokemiska förändringar i hjärnan kan uppstå just för att kroppen har blivit besatt av en gui, på samma sätt som det uppstår neurokemiska förändringar i hjärnans kemi när vi är förälskade, eller att ett krossat hjärta kan vara mer än ett metaforiskt tillstånd och leda till fysiska besvär (Virani SS, Khan AN, Mendoza CE, Ferreira AC, de Marchena E. Takotsubo. Cardiomyopathy, or broken-heart syndrome. Tex Heart Inst J. 2007;34(1):76–79).
Tjocktarm 11
Lyckligtvis för mig, som utövare av kinesisk medicin, är jag inte begränsad av en reduktionistisk fysiologisk och patologisk modell. Jag förstår kroppen och sinnet genom begreppet qi. I denna modell är den icke-materiella och den materiella kroppen oskiljaktiga och fullt integrerade i varandra. Jag kan dock ändå komma på mig själv med att fråga om en punkt som Tjocktarm 11 har den verkan Sun Si-Miao tillskriver den för att den driver ut ett spöke, eller om den fungerar i dessa situationer för att den dränerar hetta som stiger upp till hjärtat och agiterar shen. Jag kan också sällan komma på mig med att fråga mig själv om det i verkligheten inte finns qi, shen, patologisk hetta m.m. Kanske har Tjocktarm 11 ändå sin effekt i dessa situationer just för att den aktiverar någon form av neurologisk eller neurokemisk respons som för personen i psykisk balans igen.
”Även denna TCM-förklaring kan dock för vissa vara lite för “woo”.”
Tjocktarm 11 är nämligen definitivt en punkt som jag ofta använder vid behandling av shen-störningar, störningar som sannolikt vid någon tidpunkt i historien har uppfattats som besatthet av en ond ande i kroppen. I dessa situationer använder jag typiskt punkten för att dränera shi eller överskottshetta som har stigit upp till hjärtat från mage och tarmar, till exempel när hetta och fukt har resulterat i slem-hetta som blockerar och agiterar hjärtat.
I denna situation kombinerar jag typiskt Tjocktarm 11 med punkter som Mage 40, Perikard 5 och Du 24. Här använder jag en dränerande nålteknik. Detta är dock inte ett klassiskt Sun Si-Miao-protokoll för ”spökpunkter”. Dessutom är själva behandlingen och den bakomliggande patologin något som jag försöker förklara för patienten med hjälp av begrepp från modern TCM snarare än begrepp som spöken, andar och besatthet. Även denna TCM-förklaring kan dock för vissa vara lite för “woo”.
“Det spelar ingen roll vilken färg en katt har, så länge den fångar möss” – Deng Xiaoping
Det finns dock även tider då jag använder Tjocktarm 11 med hjälp av en specifik ”spökpunkts”-ansats. Detta sker ofta när andra metoder inte har fungerat. Här följer jag ett specifikt tvåpunkts-protokoll som fastställdes av Sun Si-Miao (för vidare läsning kan jag varmt rekommendera Damo Mitchells artikel som finns tillgänglig HÄR).
Jag börjar med att sätta in en ”iboende spökpunkt” (en spökpunkt som relaterar till patientens födelseår). Denna punkt blir varken tonifierad eller dränerad. Jag sticker därefter Tjocktarm 11 och antingen tonifierar eller dränerar punkten beroende på klockslag. Även om jag personligen inte menar att tillståndet beror på ett spöke eller en ande, har jag inställningen att om detta tillvägagångssätt fungerar, så är det den korrekta behandlingen. Som den kinesiske presidenten Deng Xiaoping sa en gång: “det spelar ingen roll vilken färg en katt har, så länge den fångar möss”.
Tillkännagivande eller ej?
Borde jag dock i verkligheten ändå erkänna “woo”-aspekterna och rötterna i vår medicin och i dessa situationer förklara grunden för behandlingen för patienten med hjälp av detta protokoll, eller borde jag hålla det dolt för patienten? Borde jag förklara begreppet gui-besatthet eller bara säga att denna kombination av punkter historiskt sett har använts för tillstånd som manifesterar sig på detta sätt? Att förklara begreppet gui-besatthet skulle kanske för vissa faktiskt kunna öka effektiviteten av behandlingen. För andra kommer det dock definitivt att vara ett steg för långt och kunna försvaga patientens tillit till mig och därmed effektiviteten av behandlingen. Som alltid är det viktigt att komma ihåg att placebo och nocebo är en integrerad del av de flesta behandlingar, både västerländska och kinesiska medicinska behandlingar. Vad som är gynnsamt i vissa situationer kan vara lika skadligt i andra: detta är dock kärnan i kinesisk medicin. Det finns ingen storlek som passar alla. Det finns inga standardbehandlingar.
