Behandling av postpoliosyndrom

Introduktion

Såvitt vi vet har auriculoterapi (öronakupunktur) som behandlingsmetod för patienter med postpoliosyndrom (PPS) inte rapporterats tidigare. Denna studie presenterar vår erfarenhet av att behandla 12 sådana patienter och utvärderingen av deras svar under en tvåårsperiod. Våra resultat har varit mycket uppmuntrande.

Polio är en av de äldsta sjukdomar som är kända för människan. I Nordamerika är akut polio i princip obefintlig idag. I många länder förekommer dock polio fortfarande i epidemiska proportioner.

År 1985 antog Rotary International utmaningen att utrota polio från vår planet. Förhoppningsvis kan detta uppnås senast år 2005, 100-årsdagen av Rotarys grundande. Världshälsoorganisationen (WHO) och andra grupper har förenats i en modig kamp som håller på att vinnas. Det finns dock konservativt räknat över 75 000 patienter som lider av PPS bara i USA.1

Det är först under de senaste åren som PPS har blivit erkänt. Det visar sig genom nya symtom 20–45 år efter sjukdomens akuta stadium hos cirka 25 % av dem som överlevt polio.2 Eftersom den sista epidemin i USA inträffade i början av 1950-talet kan vi anta att en viss andel av dessa överlevare kommer att uppleva sviter av denna fruktade sjukdom.

De symtom som oftast ses vid PPS inkluderar ovanlig trötthet, led- och/eller muskelvärk, muskelsvaghet och förlust av muskelfunktion, andningsproblem samt depression. De kriterier som används i denna studie inkluderar följande:

1. Bekräftad sjukdomshistoria med paralytisk polio.
2. Elektromyografiska förändringar förenliga med tidigare polio.
3. En period av återhämtning och stabilitet mellan polions debut och uppkomsten av nya problem.
4. Gradvis eller plötslig debut av muskelsvaghet på grund av inaktivitet i påverkade och/eller opåverkade muskler, vilket kan åtföljas av extrem trötthet, depression, muskel- och/eller ledvärk, minskad uthållighet och/eller funktion samt muskelatrofi.
5. Uteslutande av andra tillstånd som skulle kunna orsaka de problem som nämns ovan.

Följande diagnoser måste uteslutas:

1. Amyotrofisk lateralskleros (ALS)
2. Multipel skleros (MS)
3. Polymyosit
4. Kroniskt trötthetssyndrom
5. Candidiasis
6. Muskeldystrofi
7. Ryggmärgsskador
8. Ryggmärgsatrofi
9. Guillain-Barrés syndrom
10. Perifer neuropati
11. Coxsackievirus

De flesta läkare som är verksamma idag har aldrig sett akut poliomyelit och är därför inte förtrogna med sjukdomen. Tyvärr har vissa av dessa patienter skickats till psykiatriska kliniker eller smärtkliniker eftersom PPS aldrig övervägts i differentialdiagnosen. Andra har avfärdats som deprimerade eller neurotiska. Hittills finns inga laboratorietester som kan hjälpa till vid diagnosen av denna sjukdom.

Fram till nu har det funnits lite att erbjuda patienter med PPS. Man har kunnat ge råd om viktkontroll och god kost, att få mer vila och undvika stress, användning av käppar, ortoser, rullstolar, fysioterapi, kirurgi, ventilatorer och att bli aktiv i stödgrupper för postpolio. De bör troligen även få influensa- och lunginflammationvaccinationer.

Patienterna i denna studie bestod av 12 personer från PPS-stödgruppen i Springfield, Missouri. Diagnosen hade i varje enskilt fall ställts på annan ort och bekräftades på vår klinik.

I denna studie gjorde vi inga ändringar i deras medicinska behandling, livsstil, träningsprogram etc. De blev alla rådda att fortsätta med sitt nuvarande program och att besöka sin lokala läkare. Detta gav oss möjlighet att mer noggrant utvärdera värdet av att lägga till denna modalitet till vår arsenal.

I samtliga fall utfördes elektrisk stimuleringsterapi av öron- (auriculoterapi) och odontonska punkter. Instrumentet som användes för denna studie var den feedback-kontrollerade Electro-Acuscope [Electrical-Medical Inc. (EMI), Fountain Valley, CA]. Den användes både för att lokalisera varje enskild öronpunkt i sök-läge och för att stimulera varje punkt med behandlingsläget.

Vi använde det punktprotokoll för PPS som tillhandahålls av EMI (se figur 1). Var och en av öronpunkterna (se figur 2) stimulerades bilateralt med hjälp av auriculär behandlingsprob. Båda öronen behandlades på samma punkt innan vi gick vidare till nästa punkt i den ordning som protokollet anger. Intensiteten ställdes in på 25 µA. De frekvenser som användes varierade från punkt till punkt och sträckte sig från 2,5 till 10 Hz. Varaktigheten av elektrostimuleringen varierade också från punkt till punkt enligt PPS-protokollet.

Dessutom stimulerades två Voll-odontonpunkter 3 (se figur 1) med en tandprob (från EMI) utformad för att behandla detta mikrosystem. Dessa två punkter stimulerades med en intensitet på 200 µA vid 10 Hz. Varaktigheten av elektrostimuleringen varierade också enligt figur 1.

Om patienten rapporterade smärta i höft, axel, armbåge etc., stimulerades även öronpunkter för dessa områden med den auriculära proben.

Varje patient fick även transkraniell stimulering utförd med elektrodklämmor fästa vid örsnibbarna. Inställningarna på Electro-Acuscope var 200 µA vid 8 Hz under 20 minuter. (Syftet med denna procedur är att skapa homeostas i det autonoma nervsystemet. Patienten blir omedelbart mycket avslappnad och somnar ofta. Efter denna behandling känner patienten ofta ökad energi och ett allmänt välbefinnande.)

I de flesta fall skedde en minskning av trötthet och svaghet efter den första eller andra sessionen. I de fall som inte svarade på behandlingen och där det fanns en obalans i öronets tre vävnadslager baserat på Nogiers principer 4, lade vi till behandling med kroppsakupunktur. Specifikt behandlade vi punkterna CV-5 (Shimen), CV-12 (Zhongwan) och CV-17 (Tanzhong). Silvernålar fördes in i dessa tre punkter efter att noggrant ha verifierat deras placering med enheten. Nålarna fick sitta kvar i 10 minuter.

Hela behandlingen, inklusive förlamningsprotokollet och kroppsakupunktur, varar mindre än en timme och behandlingarna ges var tredje till sjunde dag.

Alla patienter följdes upp antingen på kontoret eller via telefon under en tvåårsperiod.

Totalt rapporterade 66,7 % (8/12) av studiedeltagarna 100 % lindring av sina symtom, 16,7 % (2/12) hade 75 % förbättring och 16,7 % (2/12) rapporterade 20–40 % förbättring.

Resultat för 12 studiedeltagare behandlade med protokollet för postpoliosyndrom

Procentuell förbättring Antal deltagare med polio-debut vid ålder <10 år Antal deltagare med polio-debut vid ålder >10 år Total procentandel

100 5 3 8 66,7

75 2 – 2 16,7

40 – 1 1 8,3

20 – 1 1 8,3

7 5 12 100,0

Polio-debut vid ålder <10 år: Vid vår utvärdering av terapin för de 12 behandlade patienterna var sju under 10 år vid polions debut. Fyra av dessa patienter uppgav att de efter behandling på vår klinik snabbt återgick till sitt tidigare hälsotillstånd (före PPS) och att de hade bibehållit denna funktionsnivå under två år efter terapin.

Av de övriga tre patienterna i denna grupp var en mycket nöjd och återgick till sitt tidigare hälsotillstånd (före PPS), förutom att hon fortfarande led av kronisk depression som fanns före debuten av PPS-symtomen. En manlig patient hade också diagnostiserats med depression på annan ort tre år innan han kom till vår klinik. Vid det första besöket klagade han över extrem trötthet och uppgav att han tidigare alltid varit energisk. Han rapporterade att han höll på att förlora sitt arbete eftersom han blivit så improduktiv; som ett resultat var han stressad och hyperventilerade emellanåt. Totalt sett uppgav han efter auriculoterapin att han hade återfått 75 % av sin funktion från tiden före PPS.

En tredje patient i denna grupp, en markant överviktig man, uppgav att även han hade återfått 75 % av sin funktion från tiden före PPS. Han rapporterade att den svåra smärtan i axlar och armbågar var helt borta, men han hade noterat att tröttheten och muskelsvagheten återvänt och han behöver andningsstöd under natten. För närvarande behandlas han på annan ort för sin nyligen konstaterade diabetes.

Polio-debut vid ålder >10 år: Av de fem patienterna som var över 10 år när de utvecklade polio uppgav tre att PPS-symtomen hade upphört efter behandling på vår klinik. En av dessa patienter måste dock behandlas på nytt varje år för att bibehålla hälsan från tiden före PPS.

Av de övriga två var en en 69-årig man med Parkinsons sjukdom. Efter åtta behandlingar uppgav han att hans svaghet och trötthet hade minskat med 40 % och att han var smärtfri förutom vid överansträngning. Han uppskattade att hans droppfot också hade förbättrats med 40 %.

Den femte patienten i denna grupp var en 48-årig kvinna med svår trötthet sedan fem år tillbaka. Hon hade tidigare diagnostiserats med fibromyalgi. Efter fyra behandlingar uppgav hon att tröttheten hade minskat med 20 % och axelsmärtan med 70 %.

Alla deltagare i denna grupp hade andra medicinska problem. De tre patienter som fick 100 % respons krävde 4 till 8 behandlingar. De två deltagarna med mindre gynnsamma resultat behandlades 8 till 14 gånger.

Ibland kan en patient börja uppleva att symtomen återvänder efter 6 till 18 månader. I de få fall vi har observerat återgick de snabbt till sitt hälsotillstånd från tiden före PPS när de fick en ”booster” eller upprepad behandling.

Behandlingsprotokollet som tillhandahålls av tillverkaren av Electro-Acuscope är resultatet av deras oberoende forskning. De betonar vikten av att följa ordningen för punktbehandling, vilket till stor del bygger på Reinhold Volls principer.3

En metod som jag varmt rekommenderar när en patient har smärtsamma områden – en som inte användes i denna studie – är följande: Patienten identifierar smärtområdet. Genom palpation med ett fast tryck kan de mest aktiva triggerpunkterna lokaliseras. Dessa punkter behandlas sedan med Electro-Acuscope tills triggerpunkten är eliminerad. Detta tar vanligtvis mindre än två minuter per besök.

Dessutom är Electro-Acuscope såvitt jag vet den enda elektriska terapienheten på marknaden som är utformad för att självreglera, det vill säga att vågformen kontinuerligt styrs och justeras som ett resultat av vävnadens impedans. Detta instrument används också för många typer av accelererad vävnadsläkning och smärtlindring.5

Det ligger inte inom ramen för denna rapport att presentera en kontrollerad studie av fördelarna med denna modalitet. Vårt syfte är snarare att uppmärksamma:

1. Den primärvårdsläkare som kan träffa dessa patienter, och
2. medicinska center med postpolio-kliniker och resurser att genomföra djupgående studier samt implementera förbättringar av denna teknik.

Genom att använda denna icke-invasiva, enkla och billiga modalitet som kräver behandlingar med relativt kort varaktighet har symtomförbättringen hos patienter med postpoliosyndrom varit snabb och till synes långvarig i majoriteten av fallen. De PPS-patienter som hade andra existerande medicinska problem svarade inte lika bra som de utan sådana problem och var de enda som inte upplevde utmärkta resultat. Alla deltagare rapporterade dock att de var ”mycket nöjda” med sin förbättring. Modaliteten auriculoterapi visar potential att vara en framgångsrik och definitiv terapi för patienter med postpoliosyndrom.

Behandlingsprotokoll för postpoliosyndrom för användning med Electro-Acuscope ® från EMI

1. Behandla i den angivna ordningen 1 till 12. Båda öronen behandlas på samma punkt innan man går vidare till nästa punkt.
2. UCLA-punktnomenklatur (se Oleson T: Auriculotherapy Manual, 1992).
3. AT1 och C17 behandlas vardera med två separata inställningar och förekommer därför två gånger i protokollet. Behandla med varje kombination i den angivna ordningen.
4. Voll-odonton/amerikansk nomenklatur.

1. TF1 Shenmen Frekvens: 8 Hz Intensitet: 25 µA Timer: 6 sek, 4 gånger 2. A1 Övre halskotor Frekvens: 2,5 Hz Intensitet: 25 µA Timer: 8 sek, 3 gånger 3. AT1 Occiput. Atlas Frekvens: 8 Hz Intensitet: 25 µA

Timer: 6 sek, 5 gånger

4.

AT1c Occiput. Atlas Frekvens: 2 Hz Intensitet: 25 µA Timer: 8 sek, 4 gånger 5. WT5 Smärtkontrollpunkt Frekvens: 2,5 Hz Intensitet: 25 µA Timer: 6 sek, 3 gånger 6. W6 Lumbal, sympatiska ganglion Frekvens: 10 Hz Intensitet: 25 µA Timer: 6 sek, 5 gånger

7.

C17 Luftstrupe, vagusnerv Frekvens: 2,5 Hz Intensitet: 25 µA Timer: 6 sek, 3 gånger 8. C16 Ipsilaterala lunga, hjärta Frekvens: 8 Hz Intensitet: 25 µA Timer: 6 sek, 5 gånger 9. H1 Nollpunkt Frekvens: 8 Hz Intensitet: 25 µA Timer: 6 sek, 3 gånger

10.

TF4 Triangular Fossa Frekvens: 10 Hz Intensitet: 25 µA Timer: 8 sek, 3 gånger 11. Övre mittre delen av ryggen, gommen * Frekvens: 10 Hz Intensitet: 200 µA Timer: 6 sek, 7 gånger 12. Höger bakre molar * Frekvens:

8 Hz Intensitet: 200 µA Timer: 8 sek, 5 gånger

· Användningen är beräknad för en speciell tandelektrod tillsammans med Electro-Acuscope.

Referenser

1. Young, GR: Occupational Therapy and the post-polio syndrome. Amer J Occup Ther, 1988; (juni): 97.
2. Staas, Jr, WE, Director, Magge Rehabilitation Hospital, Philadelphia, PA, personlig kommunikation; och Fletcher DJ: Recognizing and managing postpolio syndrome. Geriatric Consultant, 1990; (maj/juni): 12.
3. Voll R: Interrelations of Odontons and Tonsils to Organs, Fields of Disturbance and Tissue Systems, Schuldt H (engelsk översättning). Medizinisches Literarisches Verlag, Uelzen, Tyskland, 1978.
4. Nogier PFM: From Auriculotherapy to Auriculomedicine. Maisonneuve, Paris, 1983.
5. Biedbach MC: Acupun. Elect. 1989; 14(1): 43-60.